TINGSTENSAMLINGEN

Herbert Tingsten hade ett stort intresse för politiska idéer, särskilt politiska ideologier. Som statsvetare kom han att utveckla en egen idékritisk metod, och i en rad uppmärksammade arbeten analyserade och nagelfor han flera av samtidens stora åsiktsriktningar, bl.a. fascism, nazism, kommunism, socialism och konservatism. Ideologier, menade Tingsten, består huvudsakligen av två element: värdeomdömen och verklighetsomdömen. Och i kontrast till den vid tidpunkten dominerande uppfattningen menade Tingsten att verklighetsomdömen spelar huvudrollen. Så till vida kan politiska ideologier utsättas för vetenskaplig kritik. De påstående om verkligheten ideologierna ger uttryck kan helt enkelt prövas empiriskt, och i den mån dessa verklighetsbeskrivningar visar sig vara felaktiga kan ideologierna förkastas.

Vad gäller ideologiernas värdeomdömen ges inte samma möjlighet, ty dessa kan inte vara sanna eller falska. Värdeomdömen kan däremot utsättas för kritik på rent begreppsliga, logiska och argumentationsanalytiska grunder; ideologier kan härvidlag vara mer eller mindre precist uttryckta och mer eller mindre systematiskt ordnade. Tingsten visar sålunda i sina idékritiska arbeten att flera av de stora politiska ideologierna inte bara vilar på tvivelaktiga beskrivningar av verkligheten, utan också är begreppsligt oklara, innehåller självmotsägelser och är osystematiskt framställda. Därför kan, menade Tingsten, de politiska handlingsrekommendationer som ideologierna saluför på goda grunder avfärdas.

Tingsten idéanalytiska intresse sträcker sig emellertid även bortom de stora politiska åsiktsinriktningarna. I ett uppmärksamt arbete i två band från 1941 analyserar han t.ex. den svenska socialdemokratins idéutveckling från Hjalmar Branting och framåt. Han intresserar sig också för demokratins idémässiga grunder, för kunskaps- och värdeteoretiska problemställningar och för existentiella frågor.